Nihil impossibile est

Jag tänker åter igen göra en tabustämplad sak. Nämligen klaga över vädret. Jag brukar normalt sett ogilla när folk bara klagar & pratar om vädret. Det är så.. svenskt. Jag vill verkligen inte bli nån väderkärring som inte kan prata om något annat än vädret & mina krämpor. Men,nån gång måste man få klaga & jag tänker göra det nu. Jag blir så fruktansvärt pissed på detta väder. Det regnar, blåser & är allmänt otrevligt. Jag blir ledsen, så illa är det.

Jag var inne i Karlskrona nyligen & julhandlade med mina föräldrar. Vi fick ihop en hel Volvo med varor. Det ni. Vi fick även med oss en Ceasar hem & en Weris. Där var ett förstaklassiskt exempel på pissvädret. Jag frös som ett djur. Och "Karlskrona är strategiskt placerat så att det är motvind i vilken riktning man än väljer att gå", som någon så fint uttryckte det.

Väl hemma upptäckte jag en fasansfull sak. Min dator verkar ha kraschat! Den gick i alla fall inte att starta. Vet inte hur jag ska klara detta. Telefonen funkar inte heller, & vi har typ ingen tv. Det enda som fortfarande funkar är mobilen. Kalla mig pessimistisk, men den lär nog gå sönder vilken dag som helst.

Sitter nu i Emmaboda & ska umgås lite med folket här. Simon har ärat stället med sin närvaro, så ska nog hälsa på honom snart.

Nu vet ni iaf vrf jag kanske blir tyst i bloggen några dagar. Hoppas inte det, men man vet inte. Ha en bra helg!