Nihil impossibile est

Andra advent, vad mysigt med alla ljus & en ständigt ökande julstämning=).. Det är en speciell känsla det här med julen & advent. December i största allmänhet faktiskt.. Jag har väl aldrig direkt varit ett fan av julen innan, men nu på sista tiden har jag börjat uppskatta det mer och mer faktiskt. Jag ser fram emot att baka kakor och laga mat som hör julen till, Jag ser fram emot att göra kola med Viola & jag ser fram emot att få träffa mina släktingar på julafton. Det här är en känsla jag inte känt på många år, så jag vet inte varifrån den har kommit, men det är trevligt.

December har alltid varit en jobbig period, med födelsedagar & högtider som avlöser varandra i en ständig ström. Vi är 8 i släkten som fyller år i December, + luciafirandet & själva julafton. För att inte tala om nyårsafton. Det blir mycket på kort tid. Intensivt & med en tendens att kännas en smula överdrivet & tråkigt i längden. Men i år känner jag som sagt annorlunda. Det är.. befriande.

Julafton för mig inleds med en vistelse i Småland med den sidan av släkten. Där äter vi julmat & kollar på Kalle Anka och delar även ut en del julklappar. Efter Kalle åker vi ner till Blekinge och äter gröt. Sedan fikas det och vid 7 tiden är det dags för det alla väntar på: julklappsutdelningen. Själva julklappsutdelningen är uppdelad i tre steg. Då den delen av släkten är lite troende så brukar vi först lyssna på ett band där de talar om Jerusalem, Sedan läsa julevangeliet & sedan dela ut alla julklappar. Det där med att läsa julevangeliet känns väldigt viktigt för mig, det gör så man kommer in i rätt stämning på något sätt. Missar man det, är det inte jul, That's it.

Mängden julklappar är verkligen enorm. Alla köper drösvis med saker till varandra. Granen syns knappt & det tar timmar att dela ut allt.  Om detta har jag lite spridda åsikter, men det kommer jag säkerligen behandla i ett senare inlägg.